Ny dag, nya tider.

Efter nästan en hel arbetsdag spenderad på tåg och buss var man då framme i Orsa.
Jag blev uppmött på Orsa Busstation utav Margareta och Stefan, två volontärarbetare här på Trunnagården.

De körde mig till gården och såg till att jag fick ett rum, och lite förnödenheter och bjöd sedan hem mig på middag hos sig.
Jag var inte jättehungrig då jag hade haft med mig rätt bra med mat, men kände att det ändå vore trevligt med lite lagad mat.
Det blev Biff Lindström med potatismos nyplockade rårörda lingon, morötter, ärter och egenodlad sallad till samt bröd. En väldigt trevlig måltid med två väldigt trevliga människor.

Sen gick jag hem, tackade faktiskt nej till glass, kanske första gången i mitt liv? Jag var så mätt, och trött, och desorienterad och kände att jag ville nog mest hem och göra mig lite hemmastadd,
och få lite kontroll på läget.

Så här sitter jag nu, i ett vindsrum på en gård i Orsa, Dalarna och undrar hur jag hamnade här. Och vad som kommer att hända här.

Måste faktiskt för övrigt erkänna att det var riktigt jobbigt när tåget taxade ut ifrån Göteborgs Central. Mycket jobbigare än vad jag hade trott att det skulle bli.
Men det var rätt sorts känslor som svämmade över, det kände jag ganska snabbt. Ingen ånger, ingen oro, utan snarare bara en sorg över alla de
som jag inte kommer få träffa i höst, och det kändes liksom oundvikligt att känna så.